Under en lång tid har min dator varit full till bristningsgränsen med bilder och musik och därmed gjort att jag hela tiden varit tvungen att rensa med jämna mellanrum. Eftersom jag tyckte det var jobbigt att behöva slänga bilder jag tagit och dessutom behöver mer utrymme för foton jag kommer ta i LA så har jag därför nu köpt en extern hårddisk. 
Min dator är på 40 GB och hade knappt 1 GB's ledigt utrymme kvar på hårddisken, därför älskar jag min nya leksak på hela 500 GB. Har flyttat över jättemycket till den, så nu har jag plats att fylla datorn med nya bilder jag tar med min Nikon.

Ja vad ska man säga. Middagen blev lång, lite halvtrist (eftersom jag var den enda nyktra eftersom jag skulle skjutsa hem alla) och maten var för första gången hemsk. Men jag gillar ändå middagarna hemma hos min farbror. 

Det är alltid samma sak när man kommer dit. Vi kramas och Sonja, min farbrors fru slår sig ned i vardagrummet tillsammans med oss och berättar om någon av de senaste resorna de gjort. Sedan övergår samtalsämnerna till något mer skvallerliknande där hon berättar om sina vänners vänner som skilt sig och gjort det ena och det andra. Och så sitter vi och berömmer deras vackra lägenhet som är fylld med antika saker och möbler som de köpt in från världens alla hörn. Varje sak har en historia som Sonja gärna berättar, och även fast vi hört det förut så lyssnar vi noggrant.

Under tiden är min farbror Eddie i köket och fixar dricka till oss alla. Skumpa, vin, gin & tonic och i mitt fall - alkoholfri cider. Vardagsrumsbordet pryds av små stenar formade som ägg, och skålar med Wasabi- och cashewnötter i som tilltugg.

Orientalisk musik spelas i lägenheten och maten har precis blivit färdig och vi slår oss ner vid ett snyggt dukat bord i deras matsal prydd med blå/guldiga tapeter. Och så kommer den första rätten. Förrätten består av sill, potatis och en stark god ost, givetvis upplagda snyggt på en tallrik. Grejen är bara att jag verkligen hatar sill men försöker ändå klämma ner de sliskiga bitarna.

Jag ger tillslut upp och lassar över mina rester av sillen till pappa, som äter i princip vad som helst. Så kommer huvudrätten, och det är här jag fortfarande äcklas över tanken. Lamm. Jag äter helt enkelt inte lamm. Särskilt inte ett blodigt lamm som ligger och skriker på min tallrik.

Här behövs det väl sägas att jag inte är så vidare förtjust i kött över huvudtaget, men jag äter det ändå, med många undantag. Det blir inte bättre av att Sonja sitter och förklarar vad det är för lamm och att hon rensat ut alla senor, "men oj här hitta jag visst en liten sena ändå!". Jag ville bara skyffla ner min mat i papperskorgen. Men nu var jag ju trots allt på fin Östermalmsmiddag, och mina kära släktingar har stått och lagat lyxig mat till oss alla. Så jag skar ut små, små bitar av det lilla stackars lammet och dränker det i sås och grönsaker innan jag stoppar det i munnen.

Fem små bitar senare orkade jag inte vara artig längre och lämnade köttbiten på min talltik. Jag kände mig verkligen som Phoebe i tv-serien vänner när hon sitter hemma hos Mikes föräldrar och blir bjuden på lamm, fast hon är vegeterian, och verkligen kämpar med att ta en tugga och sen går och spyr.

Efterrätten var mest uppskattad eftersom den aldrig kan bli fel, så jag hävde i mig glass och jordgubbar. Och någonstans där i efterrätten så har alla blivit lite smått dragna och min farbror börjar helt plötsligt skoja med mig och syrran om vi skyddar oss när vi har sex med våra pojkvänner. Tryckt stämning är bara förnamnet, men han verkade inte känna av den och fortsatte fråga mig när jag tänker skaffa barn. ¨

Eddie - Men Malin vill du ha det snart eller om tio år liksom?
Jag - Öh, mer om tio år. Jag vill hinna göra karriär först. Jag är inte riktigt redo för barn heller..
Eddie - Åh tänk, barnbarn vad underbart! Jag har ju inga egna barn men jag har hört att det ska vara bättre att få barnbarn än sitt eget, eller vad säger ni? (vänder sig till mamma och pappa som sitter knäpptysta)

Pappa - Ja Malin.. Du bestämmer ju själv.. Men du behöver inte ha så bråttom kanske (nervöst skratt)

Kvällen blev i alla fall bättre och vi satt och pratade om lite mer bekvämare saker och drack kaffe tillsammans. Sedan bar det av hemåt. Första gången jag körde med bilen inne i stan sen jag tog mitt körkort och det kändes precis som jag övningskörde igen. Haha.

Är inne på sista timmen här på praktiken. Har suttit och "tvättat" en till text idag om Carolina Af Ugglas. Tog mig sisodär en halv dag, så nu är jag nästan helt ordblind och trött som satan i huvudet.

På torsdag är det min sista dag här och det känns jäkligt tråkigt. Har precis kommit in i rytmen här. Jobba, luncha, jobba, fika, jobba, folk börjar gå hem. Jag trivs verkligen här och vill inte tillbaks till skolan. Längtar tills jag får komma ut i det riktiga arbetslivet och får mitt skrivbord på redaktionen där jag får sitta och skriva hela dagarna. Åh, nu ger fotografen Thomas mig choklad. Hur kan man inte älska det här?

Har haft ont i två kindtänder i flera dagar och upptäckte att jag håller på att få mina visdomständer. Är jag den enda som trodde att bara barn får nya tänder? Men tydligen ska jag ha två till. Välkomna upp säger jag bara, det var på tiden.

Gissa mina nya grannar? Ja, förutom att de som bor vägg i vägg med mig aldrig är hemma så bor det under mig... håll i er... två stycken MOPSAR! Jag höll på att smälla av när Mimmi sa det. Det är för bra för att vara sant! Jag ska lätt smöra in mig hos ägaren och se till att få vara hundvakt någon kväll i veckan.

Imorgon kommer min underbara pojkvän hem! Har saknat honom jättemycket denna vecka, så längtar som bara den tills jag får hålla om honom igen imorgon kväll.

Det är sån jäkla skön stämning här på praktiken. Man kommer in på morgonen, tar lite frukt och kaffe och går och sätter sig framför datorn. Radion står på och alla sitter sitter och lyssnar på låtarna som spelas medan de jobbar. Plötsligt springer min handledare Calle fram och höjer volymen. Alla tjuter till av förtjusning och jag hajar tillslut att det är fredagens introtävling som precis börjat på P3. Papper och penna åker fram och tillsammans sitter alla och gissar vad för låtintron som spelas i en följd efter varandra. Efter fem minuter är tävling slut och alla återgår till sina arbeten som om ingenting hänt. 

Nu blev det inget mingel för mig ikväll. Fotografen Thomas hade glömt att anmäla mig till mässan så jag får inte komma in där då vi ska fota kändisar. Då blir det hem och se på tv istället.

Man blir så himla överansträngd i ögonen av att sitta framför en dator hela dagen. Just nu håller jag på med en plocksida i tidningen härliga hund och letar hemsidor som säljer ekologisk mat, leksaker och kläder för hundar. Är ju rätt inkörd på ämnet eftersom det enda vi snackar om i skolan är miljö typ.

Men nu vill jag bara sluta känner jag. Ska jobba i fryshuset i eftermiddag - utan min älskade pojkvän. Kommer kännas lite skumt. Men som tur är har han en massa trevliga jobbarkompisar som kommer vara där.

Nej nu ska jag gå på toa, sen hämta lite frukt och läsa lite på aftonbladets hemsida, allt för att tiden ska gå lite snabbare.

Vad skulle jag göra utan mamma? Hon fixar allting åt mig, inte konstigt att jag aldrig kommer bli vuxen. Hur sjutton ska jag klara mig själv i min nya lägenhet när jag flyttar? Ingen som väcker mig på mornarna, ingen som hjälper mig att tvätta, ingen som städar, ingen som lagar god mat som bara mammor kan göra. HUR ska det här gå?

Imorse ringde hon csn och klagade på varför jag fick avslag på min ansökan om studielån. Så nu är det fixat, och om en vecka kommer jag få in pengar enda från januari - alltså ca 30 tusen. Woho! Men dem ska jag hushålla med nu. För jag måste ha pengar till hyrorna i sommar om jag inte vill jobba arslet av mig. Och på tal om jobb måste jag skaffa ett nytt nu. Jag är desperat. Jag är så jäkla trött på skiten.

Någon som vet vart jag kan söka för ett heltid/extrajobb i sommar? Och då vill jag inte jobba med något som har med mat att göra!

Jag är så trött i huvudet. Har suttit med ett uppslag till tidningen härliga hund i snart fyra timmar. Skriver om hundrasen Irländsk setter, och jag orkar inte klämma ur en rad till om hundfan. Skönt att jag slutar om en kvart.

Kom hem för en stund sen efter att ha mött upp Sagar på centralstationen över en öl. Väldigt romantiskt en söndagskväll. Vi han bara umgås i lite mindre än en timme, och nu ska han vara borta i en hel vecka. Jag kommer sakna honom. Det är sjukt egentligen, man har sina up and downs som idag tex. Jag var inte alls sugen på att åka in, och Sagar var försenad och jag blev grinig. Men sen när han skulle med tåget så inser jag hur mycket han faktiskt betyder för mig och att jag inte vill att han ska åka. Kommer bli jobbigt när jag ska vara borta i Los Angeles i två veckor. Då är jag på andra sidan jordklotet också. Det kanske inte ens går att sms'a där ifrån?

Det är ändå nåt visst med centralstationen. Det är som Arlanda och IKEA. Okej IKEA kanske inte hör hit riktigt, men Arlanda och centralstationen gör mig glad. Platsen gör mig förväntansfull och pirrig i kroppen, även fast jag vet att jag inte ska någonstans. IKEA gör mig bara allmänt glad. Man åker alltid dit för att handla en sak och kommer hem med tjugo nya grejer. Sånt gillar jag.

Idag har vi haft första visningen på huset. Mäklaren berättade att det hade varit över 80 personer här och tittat, ungefär 30 olika familjer. Andra visingen är imorgon, och tur är det eftersom jag inte orkar röja undan alla saker en gång till. Jag blev utslängd kl elva i förmiddags och fick gå runt och driva i Täby centrum helt själv i en och en halv timme. Charlotte Perelli var där och uppträdde för alla småungar och gamlingar, så det var hysteriskt mycket människor. Själv gömde jag mig i ett omklädningsrum i en halvtimme för att sedan sitta i bilen och lyssna på musik innan jag fick åka hem.

Det första jag gjorde var att kolla så ingen hade rört mina skor. Titta hade de gjort eftersom dörren till min garderob stod på glänt, men ingen hade petat på några saker. Nu hoppas vi att huset kommer över 4 miljoner, men det borde inte bli några problem eftersom vi har en köpare redan som vill lägga det. Men vi vill få upp det ännu mer, självklart. Mer pengar för huset - mer pengar till min nya lägenhet.

Nu ska jag hoppa in i duschen för att sedan åka in till centralen och säga hejdå till Sagar som ska till fjällen en vecka. Har verkligen inte lust, inte för att jag inte vill träffa Sagar utan för att jag är så sjukt seg och orkar inte sitta och åka den där sträckan som jag gör varje dag. Men har tankat över lite ny skön housemusik till ipoden så jag ska nog överleva.

Jobbade på sollentunamässan igår och idag för praktiken. Tidningen drömhem & trädgård från företaget var där för att ställa ut ett designat rum för inspiration samt sälja deras tidning till de som var där. Det var jäkligt slitigt idag med folk som slet i alla tidningar som låg framme och inte fattade priset 20 kr, som de tyckte var dyrt, trots att tidningen i vanliga fall kostar runt 60.

Det var mest pensionärer och mammor med bebisar där som jag från början trodde skulle vara sådär griniga och jävliga, men de flesta var jättetrevliga. Tidningshögarna försvann hur fort som helst och kassan blev proppfull med sedlar. Just då kändes det lite surt att vara praktikant och veta att man stod där utan att få något för det.

Vår utställningsmonter på mässan. Alla frågade om den gräsliga mormortapeten i rummet och jag svarade artigt "ja visst är den fantastisk!" till tanterna.

På söndag är det första visningen av huset så måste röja bort allt, och då menar jag Allt i mitt rum. Lika bra att sätta igång nu eftersom jag jobbar hela dagen imorgon.

Gårdagen visade sig bli riktigt bra trots lite otur. Dörrvakterna till Café Opera var inte lika dryga och spydiga som de vanligtvis brukar vara. Vi kom rätt tidigt, eller snarare - i tid, och hela stället var fyllt med äldre människor, och då menar jag Äldre som i "hej morfar?". Men efter någon timme så dök den yngre generationen upp tillsammans med alla bakåtslickade killar med röda scarfs.

Det var riktigt bra musik i alla fall, trots att vi faktiskt inte hörde Ian Carey som vi var där för att se. Eftersom tunnelbanorna i Stockholm slutar gå vid 01 på vardagarna så var vi tvugna att gå innan han gick upp på scenen. Men det gjorde ingenting.  De två dj's som spelade innan honom var grymma och spelade skitbra musik som jag och Maria ensamma dansade till framme vid dj båset medan bratsen satt och smuttade på sin champagne.

Och sen till de där jävla skorna... Jag hade nämligen på mig mina värsta mördarskor som jag fick i födelsedagspresent, och det var ingen hitt ska jag säga. Jag har aldrig någonsin haft så ont i fötterna. När vi väl skulle gå hem såg det ut (som så fint Maria uttryckte det) som jag hade skitigt på mig. Så skevt gick jag. Jag hade så ont att jag ärligt funderade på att gå barfota på äckliga plattan.

Så väl i tunnelbanan var jag jättehungrig. Men röda linjen har inte så mycket ätbart klockan 01 en vardag förutom automaterna på tunnelbaneperrongerna. Och inte nog med att min mage kurrade så upptäcker jag att min buss inte skulle gå förens efter 35 minuter när jag väl kom till Mörby centrum. Så jag sitter tålmodigt och väntar tillsammans med en tjej som ligger däckad på en utav bänkarna samt en gammal tant. När det har gått 20 minuter och det snöar som värsta ute så kommer två säkerhetsvakter och slänger ut oss i kylan. Då fick mitt snåla jag nog och tog taxi hem.

Jag gav ingen dricks, och taxichauffören svarade inte på mitt "ha en fortsatt trevlig kväll, hejdå".
Hur som helst, det var en lyckad kväll, eller vad säger du Mia?

Jag gick hem från praktiken och mitt illamående är fortfarande inte borta. Jag har en misstanke om att det är cannellonin från igår som spökar. Bara jag tänker på att äta en så vill jag spy, och det har aldrig hänt!

Sagar är ju rolig och skickar ett sms i morse "men min stackars baby, du kanske är på smällen! ;-)"
Skönt då vet jag hur han kommer ta det den dagen han faktiskt gjort mig tjock på riktigt.

Jag får se hur jag mår imorgon, men hoppas på att kunna gå. Känner mig så ynklig när jag mår dåligt.

Jag mår så jävla illa. Trodde jag skulle spy hela vägen till praktiken, men nu sitter jag här vid skrivbordet på redaktionen och hulkar mig. Jag vill hem!

Är proppmätt fortfarande efter tre timmar då jag mumsa i mig en cannelloni. Forna romano höll just på att stänga när jag kom dit och alla italienare som jobbar där tittar upp på mig och säger "heeeej" när jag går fram till kassan. Jag frågar om det är försent att ta med sig mat hem och de svarar "nej, nej" varpå de börjar laga min cannelloni. På köpet fick jag ett extra gratis bröd och en coca cola. De vet verkligen vad jag vill ha efter alla gånger jag beställt exakt samma sak. Jag borde få något slags stamgästkort på det där stället.

Sagar sa något om man äter samma mat för ofta så kan man tappa sina tänder. Det är tydligen uppkallat efter sjömän då de inte äter så mycket annat än konserver ute på havet. Jag undrar om jag ligger i riskzonen för att att tappa mina gaddar pga min sjukliga besatthet av cannelloni?

Nähä, nu får jag inte träffa Sagar eftersom han ska plugga. Har jag inget att se fram emot efter att jag slutat den här dagen, blir till att gå hem och sova typ.

Lunch på praktiken och jag ska sätta igång med att skriva mina notiser. Är något utråkad och längtar tills den här dagen är över och jag får åka och träffa Sagar.

Jag har inte gjort någonting alls idag. Egentligen skulle jag sett över de notiser jag har blivit tillsagd att skriva till min praktik, men jag tänker börja med det i morgon istället. Har pysslat med att packa ner saker i kartonger inför flytten och inför visningen + bestigningen i morgon. Vi har så jäkla mycket saker som vi sparat på! Hittade mina gamla dagböcker, kärleksbrev till backstreet boys och snutte - min älskade snuttekudde som jag sov med tills jag var på tok för gammal.

Har tänkt mycket på lägenheten idag också och hur kul det kommer att bli! Jag flyttar in 1 juni och tänker samma dag inhandla en massa saker. Nya möbler, mat och såna där hushållsprylar som man tar förgivet - diskmedel, toalettpapper, dammsugare. Jag längtar!

Nu ska jag hoppa in i duschen innan jag kryper ner i sängen. Hoppas på att få träffa Sagar i morgon! 

Yes, jag har äntligen hittat lägenheten med stort L som jag ska flytta till! Jag var och tittade på den i morse innan jobbet, den som ligger i Viggbyholm här i Täby, och jag älskade den så fort jag klev innanför dörren! Tjejen som bor där nu heter Mimmi och är väl närmare 30 och ska flytta ihop med sin pojkvän. Därför satte hon ut en annons på blocket och sökte någon som ville hyra den i andra hand.

Som jag sa är den 58 kvm, nästan för stort för bara lilla mig. Den är gjord för att ett par skulle bo där, men eftersom det inte skulle funka att flytta ihop med Sagar av flera skäl så får han nu bli min sambo på deltid/extra. Resten av tiden får alla mina vänner ta vid, för jag tänker fan inte känna mig sådär ensam om kvällarna och längta hem igen.

Hur som helst.. Lägenheten var jättesöt. Den är från 30-talet men ändå jäkligt fräsch. Mimmi har verkligen stilkänsla och har inrett alla rum väldigt modernt, men en knallröd fondvägg i vardagsrummet (vet inte om just det är modernt, men jag gillade den) med beiga tapeter och fina möbler. Köket var jag mest orolig för eftersom jag visste att den skulle ha såna där skåpluckor som lutar. Precis som min farmor hade i sin lägenhet när hon var i livet. Men även där så hade de fått till det med ett snyggt köksbord, ny kyl/frys och spis och snygga färger.

Sovrummet är också fint, med en stor säng och snygga ikeagarderober, och på tal om garderober.. jag har en walk in closet, och gissa vad jag ska ha där? Mina skor! Jag har redan sett ut hyllorna de ska stå på!

Sammanfattningsvis så är jag supernöjd. Vi ska skriva kontrakt om en och en halv vecka då jag även ska få träffa Mimmis sambo. Vi ska då komma överens om vilka möbler hon ska ta med sig i flytten och så. Hon lämnar gärna kvar den ursnygga och sköna soffan i vardagsrummet och sin stora säng, men det känns lite konstigt att jag ska ha dem om jag tex skulle ha sönder nåt. Men vi ska prata om det i alla fall. Sen har hon gett mig fria händer till att måla om vilket jag blev jätteglad över, inte för att jag nödvändigtvis vill det, men hon är inte en sån man måste ringa och fråga om man vill göra ett litet hål i väggen. "Så länge du inte flyttar några väggar så är det lugnt".

Uppsägningstiden är på tre månader och vi kommer att skriva kontakt årsvis, men hon sa själv att hon tror att jag kommer få ha den ett bra tag (några år hoppas jag på). Hon tyckte att vi var den bästa av alla människor som hade tittat på lägenheten och det känns så jäkla kul. Annars brukar de som hyr ut ha svårt med oss fattiga studenter som gillar att festa och har svårt att betala hyran med sina studielån. Men den där Mimmi var verkligen jättehärlig!

Så i början på Juni blir lägenheten min och jag vill redan åka till IKEA och shoppa!