Jösses vad duktig jag har varit. Har pluggar hela eftermiddagen och kvällen fram tills nu. Jag har skrivit färdigt ett personporträtt på rappar Aaron Phiri som jag gjorde en intervju med i förra veckan. Nöjd känner jag mig, och hoppas på att få bra kritik, även om jag är osäker på om det är ett personporträtt och inte ett reportage jag har skrivit?

Under denna vecka har jag lyckats haffa två nya journalistkontakter också. Ena var hemma hos Nico i måndags när han gjorde en mellanlandning hemma i Sverige efter ett halvår i Grekland som reseledare, och dagen efter flög till Grand Canaria för ännu ett halvår borta. Hur som helst så bekantade jag mig med en jättetrevlig tjej där vid namnet Helena som själv är journalist och jobbar på något seglingsmagazin. Henne bytte jag nummer med (för i den här branchen måste man ha kontakter). Tänkte skicka ett meddelande till henne för att ta en fika i nästa vecka kanske?

Den andra tjejen träffade jag redan dagen därpå när jag jobbade på fryshuset. Hon hette Moa och visade sig jobba på ICity som Annika i min klass gör sin uppdragspraktik för. Hennes nummer tog jag också och ska skicka in mitt personportätt till henne i nästa vecka för att se om det platsar för publicering.

På söndag då så har jag och två klasskompisar bokat skolans fotostudio hela dagen för att dels träna upp vår studiofotografering och dels leka modeller för en dag. Ska bli superkul och har redan tänkt ut halva garderoben som jag ska ha med mig.

Jag måste väl berätta om inatt också. Som några säkert vet så har jag en del konstiga saker för mig när jag sover. Pratar jag inte i sömnen eller vaknar och skriker av att jag tror att en spindel är i min säng (det vanligaste som händer) eller att jag ligger med knän och armar sträckta upp i luften så händer det här...

Sagar är numera van vid mina konstiga ryck, men i alla fall. Han vaknar av att jag gallskriker klockan fyra på morgonen och flyger upp ur sängen och står och hoppar vid fotänden av den. Han flyger självklart också upp helt yrvaken och vettskrämd och undrar vad sjutton jag håller på med. Han drar sedan tillbaks mig ner i sängen igen och håller något slags tvångströje-grepp om mig och ber mig hålla käften. Jag är då fortfarande panikslagen och svamlar om att jag är rädd för "mörkt vatten" som jagar mig och Sagar tror att jag är dum i huvudet och ligger och skämtar om det i en halvtimme efteråt.

Efter den halvtimmen då jag vaknat till och förstått att jag inte alls blivit jagad av mörkt vatten kan jag äntligen somna efter ett toabesök med öppen dörr där Sagar legat kvar i sängen och tvingats prata med mig under hela kisspausen eftersom jag inte vågade lämna sovrummet.

Någon annan som blir psyko om nätterna eller är det bara jag?