När jag satt på bussen på vägen hem nu från skolan, satt det två yngre tjejer och en kille och pratade med varandra. Samtalet lät ungefär så här:

Blond tjej 1 till killen: Asså vem tycker du är snyggast i klassen?
Killen: Öh, jag vet inte.
Blond tjej 2 till killen: Men du måste säga nån!
Blond tjej 1: Alla verkar tycka att Sandra är snyggast, men det tycker inte jag!
Blond tjej 2: Nej asså hon är så jääävla smal. Det är äckligt!
Blond tjej 1: Jaa, och har du sett hennes lår? Dem är typ hälften av mina!
Killen: Ja men hon är rätt fin.
Blond tjej 1: Nej usch! Har du sett hennes vader liksom? Som pinnar.
Blond tjej 2: Det var en kille som sa till mig en gång att jag har snygga vader.
Killen: Men asså jag gillar bara henne för att hon är pervers. Typ. 

Jag känner igen mig så mycket i deras samtal. De kanske var 15 år och precis börjat gymnasiet. Och det enda jag satt och funderade på under deras samtal var hur jävligt det måste vara att gå i en sån där klass med så mycket skitsnack. De två blonda tjejerna kunde jag dömma av deras stil och samtal var de riktiga skitsnackarna i klassen som ser ner på alla andra tjejer.

Det är då jag mår så bra av att veta att i min nya klass där alla är mycket äldre, förekommer det inte (i alla fall hittills) sånt där snack. När jag går till skolan känner jag att jag kan vara mig själv, utan att oroa mig för att bli stucken i ryggen av någon klasskompis när jag går hem. Där har alla sina egen stil, och blir accepterade för hur dem är, inte hur de ser ut.

I såna här sammanhang känner jag mig äntligen vuxen.