Vaknade för en stund sen. 17.30. Ja, så är det när man har påsklov!

Var ute och firade Fanny igår som fyllde 20. Slutade på soft kök och bar, som faktiskt var helt okej den här gången. Blev inklämd vid ett bord med bara killar (inte mig emot). I alla fall så hatar jag att när man tar kontakt och pratar med en kille ute så tror de till 99 % att man har en tanke bakom det (att man vill följa med dem hem). Så var det verkligen igår. Jag satt och småpratade med en 25 åring då jag reser mig upp och säger att jag ska gå och beställa en öl i baren. Han säger då att han kan göra det åt mig, och drar fram pengar ur hans egna ficka och kommer sedan tillbaka med ölen. Resten av kvällen satt den där människan och strök mig på kinden, örat och nacken. Bara för att han sa att han kunde bjuda mig på en öl ger väl honom inte friheten att kladda på mig?

Hur som helst så vänder jag mig då till en annan kille bredvid mig och viskar "det är en jättejobbig kille som håller på att flirta, och jag är inte intresserad, kan inte du och jag prata lite?" Sure sa han och vi satt och pratade lite resten av kvällen, bland annat om varför killar tror att dem ska få nåt bara för att man pratar med dem. 

Så när jag ska gå säger han självklart att jag borde stanna med honom. Men när jag insisterat på att jag verkligen måste hem så frågar han om han kan få mitt nummer. Och vad kan vi lära oss av det? Jo,
1. Alla killar är precis lika dana. Om dem inte får ut någonting av ett samtal så behöver man inte prata från första början.
2. Att ge sitt nummer till en kille man egentligen inte vill ge det till kan resultera i att man får en stalker efter sig (Björn). Därför är det bäst att vara ärlig. Ja, i alla fall nästan..

Så jag sa att jag tyvärr redan hade påbörjat en sak med en annan kille. Och så va den saken löst!