Är ledig fram till fredag nästa vecka eftersom vi har eget arbete på schemat - dvs vi ska arbeta med, och skriva vårt stora socialreportage. Vad är inte bättre då än att ens pojkvän jobbar på fryshuset och har kontakt med en massa olika organisationer som arbetar med projekt för att hjälpa människor i samhället. Har spanat in lugna gatan som Sagar ska hjälpa mig att få kontakt med. I så fall hoppas jag på att få följa med dem med mitt anteckningsblock och kamera ut när de patrullerar på gator och tunnelbanor.

Han kom hit igår kväll och sov här i natt. Vi har inte sovit tillsammans på jättelänge känns det som. I början kändes det ovant att ha en person liggandes bredvid en i sängen. Man vrider och vänder på sig på den nu mindre utrymmet som man inte är van vid, man får inte längre ha sina två kuddar i fred, och har bara halva täcket att slåss om.

Men nu känns det istället tomt när han inte är här. En varm kropp att hålla om, någon som man inte kan knuffa på när man väcks av snarkningar. Det mysigaste som finns är att vakna och känna honom bredvid sig och krypa ihop i hans armar. Tyvärr så är vi båda helt hjärndöda på mornarna så vi hinner nästan aldrig ligga och mysa sådär innan hans alarm på mobilen vrålar "imse vimse spindel" med en turk som sjunger med grov brytning.