Har precis ätit lunch i skolan och ska nu skriva färdigt mitt verksamhetsreportage. Sagar är två klassrum bort och jag saknar honom nåt otroligt. Helt sjukt hur nära man kan vara varandra men hur stort avståndet ändå känns. Allt som är mer än 10 cm från hans kropp känns avlägset. Vi stod nyss och smyghånglade bredvid kopiatorn i hörnet precis som två nykära högstadieelever. Åh vad jag är kär.