Jösses vad jag har blivit avtänd på att skriva här efter att bloggen varit avstängd i några dagar, men nu tycker jag det är dags att återuppliva den här sidan.
 
Det största som hänt denna vecka är väl att skolan börjat igen efter praktiken. Måndagsmorgonen började kanske inte så bra eftersom jag på grund av illamående spydde precis innan jag skulle gå till bussen, men det var jättekul att se alla klasskompisar igen. Vi har inte setts på sex veckor, och alla hade nästan haft det lika bra som jag under sina praktiker. Så hela måndagen hade vi redovisningar om hur det har gått.

Av någon anledning tycker jag det är jättejobbigt att redovisa, något som många känner igen sig i. Egentligen så förstår jag inte varför. Jag trivs tokbra i min klass och är inte rädd för att prata, men ändå blir jag kallsvettig av att ställa mig inför en grupp av människor och prata länge. Men jag tror, förutom att det är jobbigt att att ha alls ögon på sig, att jag uttrycker mig bättre i skrift än i tal. Eller jag hoppas verkligen det i alla fall.

Redovisningen gick i alla fall bra, eftersom det var lätt att stå och prata om vad man gjort under fem veckors praktik. Det var roligt att höra vad alla varit med om. Jag hade med en tidning och visade lite vad jag hade gjort bildmässigt, men det jag har skrivit har ännu inte publicerats i månadstidningen. De i klassen som hade hamnat på lokaltidningar har fått skriva jättemycket, som Annika tex, som praktiskt taget hade fått skriva hela Åkersbergas lokaltidning. Men det är kul, huvudsaken är att alla har lärt sig något.

Igår vaknade jag av blodsmak i hela munnen då jag blött näsblod hela natten. I skolan fortsatte vi med redovisningarna och efter skolan hängde jag med Sagar till hans jobb för att sedan gå på en basketmatch och heja i Södertälje, något som inte var så jäkla kul.

Idag har vi haft en jätteinspirerande föreläsare som arbetar som jouranlist och fotograf och berättade om vad hon varit med om under sin karriär. Det som var så härligt med henne var att hon var så positiv i sitt tänkande. Jag dras verkligen till såna människor.

Köpte skitstora muffins i olika smaker på väg hem från skolan, och hade bestämt mig för att ta tag i en massa saker idag, så som att städa, skriva klart mitt arbetsplatsreportage och se mitt nerladdade avsnitt av Prison Break. Men när jag kom hem så fungerade inte mitt PB-avsnitt och blev då sur och bestämde mig för att sova en timme som självklart slutade med att jag vaknade för ett litet tag sen. Så typiskt mig.

Resan börjar närma sig också, och jag har fortfarande saker jag måste fixa och undrar över? Hur funkar det med telefoner där borta, både när det gäller att kunna ringa till varandra och prata med dem här hemma? Får man inte låsa sina resväskor på flygplatsen? Vad exakt ska jag ta med mig? Hur många kilo handbage får jag ha eftersom jag både ska ha med min laptop och kamera?

Nu ska jag hoppa in i duschen snabbt och sen kommer Sagar förbi och ska ge mig en puss för att sedan åka hem igen. Han är för söt min pojkvän.