Jag klara det!!! Känslan är obeskrivlig över att äntligen ha fått det där jävla kortet. Och det var inte lätt kan jag säga. Körde med min körskolelärare Thomas kl 06.00 i morse, och han klagade på en del saker. Höll på att bli påkörd av en buss bla, och han tyckte jag skulle jobba bättre med kopplingen och massa annat finslip.

Så när jag kom hem var jag jättenervös inför uppkörningen klockan 14.45, och satt och läste en massa teori och försökte sova lite. Vid halv två tiden kom min kusin Jocke och hämtade upp mig med sin bil, och vi körde till sollentuna för att kolla in vägarna en sista gång. Gick igenom säkerhetskontrollen mm. Sen gick vi upp och satte oss i det där jäkla väntrummet tillsammans med fyra andra vettskrämda körelever.

När jag blev uppropad skaka jag han med en två meter lång man som hade ett riktigt stenansikte. Log inte eller nånting, riktigt dryg och stel. När vi gick ut till bilen höll jag på att spy för att jag va så nervös. Så sätter jag mig tillrätta och han säger åt mig att kolla så att den där frostgrejen på bakrutan funkar (ja ni ser, vet ju inte ens vad det heter!). Jag hittar den efter en minut typ och sitter och trycker på den och ingenting händer. Sen börjar jag spruta spolarvätska och vindrutetorkarna far fram och tillbaks. Det gjorde mig inte direkt lugnare.

Jag sitter då och pratar högt för mig själv "hmm, kan det vara den där knappen? Nä.. Varför funkar det inte?" varpå han vänder sig om och säger kallt "Fråga inte mig, det där ska du kunna".

På nåt sätt kommer vi iväg i alla fall och mitt vänsterben skakar av nervositet. Det går hyfsat bra i alla fall tills vi kommer ut på motorvägen. Innan körningen i väntrummet pratar jag med en annan tjej som var där för fjärde gången och skulle köra upp. Jag frågade då vad hon missa på senast, och hon svara att hon hade hamnar bakom en stor lastbil på motorvägen och hade legat kvar bakom den i 70km/h när man ska köra i 90. Och då blev hon kuggad för att hon inte hade kört om lastbilen bla.

Och vad tror ni att jag hamnar bakom på motorvägen? Jo en jävla lastbil. Men jag vågade inte byta körfält eftersom jag var rädd att missa avfarten då, så jag låg kvar bakom den där i 60km/h typ.

Det var första felet, som jag bedömer det i alla fall. Andra felet jag gör är att nästan svänga in på fel väg TVÅ gånger och han får ingripa och säga "Nej, inte dit!". Jag hade världens ångest över det och tänkte att jag nu kuggat.

Tredje felet var att jag kom ut på en väg som jag inte visste om det var 30 eller 50 på, så jag körde 30, för att sen öka till 40, och sen 50 och sen 30 igen.

Sedan körde vi tillbaks till körskolan och jag hade då inte ens fått backa runt ett gathörn eller nåt sånt, och trodde definitivt att jag inte hade klarat det eftersom jag vet att nästan alla måste backa på sin uppkörning.

Och som toppen på moset bad han mig att parkera så nära en trottoarkant jag kunde inne på körskolans parkerinsplats, varpå jag kör på trottoarkanten, backar, och han säger "sväng åt andra hållet med ratten, du förstör ju fäljarna!".

Jahapp då var det kört. Nu får jag göra om teoriprovet och allting.

"Hur bra tyckte du att det här gick då på en skala mellan 1-10" fråga han mig. "Öh..7?" (Man vill ju inte ha för låga tankar om sig själv, även om jag ville säga 3). Han sa surt att det var en 5a och sa sedan ännu surare, och där går gränsen för godkänt.

Fattar ni hur snopen jag blev? Jag börja fråga om han skojade med mig, då han sa "vill du att jag ska ändra det eller?"


Det var den värsta dagen i mitt liv, men ändå den bästa, för nu slipper jag oroa mig mer för uppkörningar och att få skriva om teoriprov. Ringde min körlärare Thomas och till och med han blev förvånad över att jag klarade det lät det som. "Grattis tjejen, nu får du ut och köra, men se fan till att stanna vid stoppsträcket vid rödlyserna i framtiden!"

Haha, jag är så glad! Tack Jocke också, utan dig skulle jag brytit ihop innan körningen!