Idag var dagen med stort S - soptömning! Och dum som jag är försover jag mig självklart och får göra iordning mig på fem minuter för att hinna med tåget. När jag sitter och knyter mina vinterskor i hallen kommer mamma smygandes och säger "sopbilen står här utanför nu" och ler retfullt.

Så jag springer ut, möter bilen och en kille som inte är min sopkille jag spanat in. Men när jag passerat bilen ser jag hur han plötsligt dyker upp - men han ser mig inte! Så snopet traskar jag vidare och är irriterad på att vi inte kommer att ses fören nästa torsdag igen.
 
Men så hör jag när jag gått en bit hur den andra sopkillen säger till den andra "men var det hon? Spring efter och hälsa!". Men han sprang aldrig efter.

Så jag ringer Charlotte som jobbar på dagiset lite längre ner på vår gata och berättar om händelsen. Så vi bestämmer att hon ska springa ut med en lapp till honom när han kommer och tömmer dagisets sopor.

Sagt och gjort, sopbilen stannar där och den andra killen kommer och tömmer, och då ger Charlotte honom en lapp där det står mitt namn och mobilnummer och säger åt honom att ge den till sin kompis. Magnus, som min sopgubbe heter kommer då fram till Charlotte och hälsar och hon säger att lappen är från "tjejen som han möter på morgonen varje torsdag".

Carlotte ringer upp mig sen och fnittrar om händelsen och sa att han var jättesöt och inte alls stammar som jag trodde han gjorde när vi pratade förra veckan.

Så när jag sitter på tåget påväg tills skolan får jag ett sms från Magnus, "God morgon. Hade du bråttom i morse? :-)?" och sen skrev han att han var tvungen att jobba vidare men att han skulle höra av sig senare idag.

Hihi jag är barnsligt glad! Och nu har jag snokat upp honom på facebook och fått reda på att han är 82a och bor i hägernäs. I like!