Okey, lite uppdateringar med vad som hänt senast.

Jag Carro och Katja åkte till en lokalfest på gärdet i fredags. Där det var fri bar! Yes, vi söp till helt gratis, så i sådana lägen spelar det egentligen ingen roll vad för skitställe man är på. Gratis är alltid bäst!
    Hur som helst så minglade vi runt där på festen då jag ser en kille som jag träffat förut på en annan fest. Killen heter Björn, och jag går fram och hälsar, glad över att se någon man känner igen bland en massa okända ansikten. Vi står i alla fall och kallpratar lite, ni vet om politik, vädret och senaste sedda filmen, då han helt plötsligt klämmer ur sig "Vill du kyssa mig?". Chockad över hans fråga (hörde jag rätt?) står jag och stirrar på honom och kläcker sedan ur mig "Eh..alltså..jag brukar inte kyssa killar jag inte känner..jag brukar..dejta dem först". Medan jag efteråt biter mig i tungan över det jag har sagt (kunde jag inte sagt nej bara, eller i alla fall något klyftigare) så frågar den där Björn om han kan få mitt nummer. "Eh..visst" svarar jag, dum som jag är! Så jag slår in fel nummer, såklart, i hans mobiltelefon och ler besvärat. Gissa vad killen gör? Han ringer upp mitt nummer och säger att jag ska ta upp min mobil för att se så det ringer. Och sjävklart ringer det inte. Mumlandes säger jag "oups..fel nummer..hehe" och blir på så sätt tvungen att skriva in mitt rätta, så den där idioten kan dubbelkolla.

    Nu tre dagar senare har den där jävla Björn ringt mig drygt 10 gånger samt lämnat ett sms där det stod "Hejsan, tänkte bara höra om jag kommit till Malin?" - Hur mycket nördigare kan man bli? Okey, jag får väl skylla mig själv som gav ut mitt nummer från första början, och inte har vågat svara och skrika "Sluta ring mig!". Men ändå, fattar inte killen att jag inte är intresserad inom två dagar, så tänker jag fan byta nummer.

Dagens motto: Ärlighet varar längst!