Börjar med gårdagen. Var hemma hos Jonathan i skarpäng med lite kompisar från gamla skolan och åt middag. Tyvärr smakade maten skit - nudelwook, som låg som överkokta maskar med några fula grönsaker på tallriken. Men kvällen var ändå trevlig! Satt ute och pratade skit och blev myggbitna. Cyklade (hör och häpna! jag som aldrig cyklar) hem vid halv elva för att gå ut och gå kvällspromenad med Chicco. Som vanligt kunde jag inte somna sen, utan låg vaken och kollade på filmen a walk to remember som jag tyckte var en jättefin film med sångerskan Mandy Moore och snyggingen Shane West i huvudrollerna.

När jag äntligen hade somnat vid femtiden på morgonen så hörde jag plötsligt dunsande ljud från nedervåningen och tycktes höra röster på avstånd. Yrvaken satte jag mig upp och kopplade ljudet till att det faktiskt var någon som stod och bankade på vår altandörr. Eftersom jag inte visste hur mycket klockan var trodde jag först att lillasyrran vart ute med Chicco och glömt nycklarna hemma. Men när jag kom nerspringades i mina sexiga sidenkalsonger och en spygul t-shirt så ser jag att det står en man och bankar på vår glasdörr. På en sekund hinner jag få panik och tänka att nu jävlar är det någon inbrottstjuv som står där och vill bryta sig in i huset. Och eftersom mina föräldar är bortresta så hann tanken att dem skulle bryta sig in och döda mig slå mig också. När jag springer fram till dörren ser jag till både min rädsla och förvåning att det är en polisman som står utanför. Poliser bådar sällan gott, i alla fall inte när klockan är halv sex på morgonen som den faktiskt var, och de står och bankar på ens altandörr. Av någon anledning trodde jag att han kommit för att gripa mig, så pass yrvaken som jag var spelades ett senario om att de trott att jag gjort något väldigt kriminellt och hemskt och tänkte ta mig till häktet, upp framför mina ögon.

När jag öppnade dörren så kliver polismannen in i vardagsrummet och säger ursäktande att det inte är meningen att de ska komma och störa så här tidigt på morgonen, och jag ser då i samma stund att fyra andra poliser står ute i vår trädgård runt någon som sitter på en av våra utemöbler. Så här lät ungefär konversationen:

Jag: Men gud vad du skräms! Vad är det som har hänt!?
Polisen: Det är så att er granne två hus i från ert har hittats i er trädgård.
Jag: Vadå, menar du Högberg?
Polisen: Ja.
Jag: Men vad gör hon i vår trädgård?
Polisen: Hon försvann tidigare i natt så hennes man kontaktade då polisen som "saknad person", och vi hittade henne nu i er häck på tomten.
Jag: Va? Eh, jaha?
Polisen: Har du en stolsdyna?
Jag: Va, jo, nånstans här... Vänta lite.
Polisen: Ja hon hade fastnat i ert staket och suttit fast där i flera timmar så hon är rätt frusen, så tänkte bara lägga nåt varmt som hon kan sitta på.


Det som hade hänt var alltså att den senila tanten högberg hade rymt från där hon bor, två hus i från vårt, och klättrat igenom alla häckarna som är mellan husen i vår länga. Dessvärre kom hon inte längre än halvvägs genom vår häck eftersom vi har dubbla hönsnät som ramar in vår trädgård för att inte vår hund ska smita ut då vi släpper ut honom på tomten. Så i det nätet hade hon alltså fastnat nångång i natt och suttit fast där tills polisen hittat henne och klippt låss henne. Senare kom ambulansen och hämtade henne med bår och förde henne till sjukhuset, och poliserna sa tack och hej, och försvann lika snabbt som de hade dykt upp.

Herregud säger jag bara.. Vad har vi för grannar egentligen? Tant högberg har visat tecken förut på att allt inte står rätt till där uppe. Men det kanske inte är så konstigt, kvinnan är väl närmare nittio år. Hon har dykt upp förut och frågat exempelvis efter mina morföräldrar som bott i vårt hus innan vi flyttade hit. Och vi har då förklarat att "nej men dem lever inte längre" varpå hon svarat "jaha" som om det vore en nyhet och gått där ifrån. Eller när hon kom med en hink i handen och plingade på hos oss och frågade om hon kunde få låna lite toalettvatten av oss.

Men en tant i häcken tar priset! Jag hoppas de håller dörrarna låsta i det huset i fortsättningen, för det var inte roligt att bli väckt av att en polisman skrämmer livet ur en.